Ibland skulle man verkligen vilja byta med mannen. Åka till jobbet, träffa vuxet folk -kanske skratta åt något dåligt skämt, komma hem till dukat bord, "ta det lugnt" och sen gå och sova för natten. Är verkligen ingen "bara-vara-hemma-typ", känns så hemskt att man inte ska kunna bidra med lika mycket ekonomiskt fast man vet det är ett jobb att vara hemma också. Dottern är nog ända anledningen till att man ändå inte vill vara någon annanstanns. Vill för allting i världen inte missa en dag av hennes utveckling just nu och hon är bara liten en gång, så varför känna stress för det ena eller det andra. Så nu är det äntligen bestämt, det blir vårdledigt över vintern och säkert fram till våren/sommarn 2010! Känns bra, får se då om jag klarar av att bara vara. Kanske det är en vanesak? :)