Befriande är vad det var. Så skönt att bara låta allt komma och gråta lite. Sedan prata med T för att bli på bättre humör. Ibland måste man få ha sådana dagar också. Hur ska man annars veta skillnad på vilka som är bra eller mindre bra. Varför jag grät? Ja,med handen på hjärtat kan jag kan säga att vissa dagar så saknar man faktiskt vissa personer så oerhört. Inte det att man skulle vara dålig vän eller att de skulle vara det. Nej, det är avstånden som gör det och lite av det liv man lever just nu.

Det är stort att bli familj och ibland hinner du bara inte med allt och alla helt enkelt. Hur mycket du än skulle vilja eller behöva det. Du är inte alltid jämnt med alla i olika stadier av livet. En del studerar vidare, andra flyttar, vissa satsar på karriär och andra gör som jag (vi) och bildar familj. Och då öppnas genast nya dörrar. Du lär känna nytt folk eller nytt folk lär känna dej. De som just var dig riktigt nära glider kanske lite längre ifrån. Även om det inte var illa menat. That´s life! Men jag skulle aldrig byta det jag har nu till något annat.

Snart ska jag dock ta en utekväll med mina vänner. Ska bli så kul! *längtar* Bara jag kan njuta 100% av kvällen. :) Dessutom har T lovat att så snart han inte åker i jobb någon helg så ska vi åka till stan hela familjen och se på saker tillsammans. Jag ska då också få tid att prova kläder i lugn och ro och köpa om jag hittar ngt. Känner att jag skulle vilja ha något nytt att få klä upp mig i och känna mig som "ny". Så vill jag ut och äta med min lilla familj. :)