Smakisarna går inget vidare för Novalie alls nu. Hon bara surar och är inte på hugget för det minsta lilla. Inte ens päron och majs som gått så bra ner och som hon fått nästan varje dag duger. Blir att sitta och försöka truga med varje sked för att hon alls ska ta och inte kan man ju göra det direkt heller. "Hon är ju så liten ännu" som T ofta säger då jag beklagar mig och är ledsen på något vad gäller hennes humör eller sätt att vara på vissa dagar. Varför tar jag sådan panik över det? Kanske är jag lite för envis ändå. Har ju alltid varit en person som vill att saker ska gå medsamma och gärna så som jag tänkt ut det. Bara att inse att ett så litet barn kan man inte styra över. Än så länge är det hon som bestämmer.

Moffa hälsade på ikväll. I hans famn känner hon sig nog trygg. Passade på att sova en liten powernap där då hon fick chansen. Så sött så jag fick knäppa en bild. Filmade henne också ikväll då hon satt uppstyltad i soffan för sig själv och var helt upptagen av That 70´s Show på tv. En ny soffpotatis där kanske?