Gruslasset blev utslätat till slut. Äntligen ser det litet bättre ut här utanför. Bara väntat sisådär 1,5 månad sedan lasset kom att det ska hända ngt, men så är det med egna företagare. Jobbet först - hemmet sedan. Å andra sidan har vi inte haft ngn maskin att fixa det med förrän nu, eftersom den befunnit sig på "turne" genom olika arbetsplatser. Provade till och med att köra lite maskin själv idag, läskigt! Tror nog det krävs någon timme snarare än en minut innan man har känslan inne och vet åt vilket håll spakarna ska föras för att få skopan fört som man vill. :)

Novalie vet jag inte riktigt vart hon är på väg just nu. Hon gör så mycket nytt och olika saker varje dag så man inte blir riktigt klok. Ena stunden ser det ut som hon ska börja åla sig fram, nästa är det nog det riktiga krypnadet med en hand och motsatt fot först som hon försöker sig på - för att plötsligt vara halvvägs upp i helt sittandes 90-gradig ställning! Återstår att se .. Än är det nog mage-rygg-mage som gäller om hon ska några längre vägar, men hon försöker och kämpar mer och mer med det andra. Då pappa i huset var liten så kröp han framåt en dag... sen skulle han bara upp och stå (även om det var en slät vägg mot) för att genast släppa taget och gå! Fast han inte kunde. Inget förstånd alls ;) Men Novalie verkar ändå ta det väldigt försiktigt. Lägger ner huvudet sakta, sakta, sakta då hon svänger sig till rygg. Precis som att hon visste man kan slå sig hårt om det bara är trägolv under. Vore intressant att veta hur myckt hon egentligen vet och tänker gullungen vår. [v]