Tösen sover, fästmannen är och ser på boxning med ett par vänner och själv sitter jag försjunken i soffan och kollar sommarkrysset. Skönt med ensamhet och tystnad ibland. Varit så mycket program sista tiden så man bara har längtat efter en kväll som denna. MEN oij vad skoij jag har haft! Lite tungt med avsked fast man vet att tiden bara rinner iväg och man snart ses igen. Och knappt har ju en åkt så kommer nästa och samma sak med vänner och bekanta runt omkring och deras semestrar. Alla bara avlöper varandra. Sommar är tid att umgås! - För de flesta! Hur det nu kommit att bli så? Inte konstigt att folk får de där höst/vinter depressionerna..

Varit till Replot och Bernys på lunch med alla syskon från min fammos sida, samt deras barn (och barnbarn). Firat min fammos syster som fyllt jämna 60 år och bor i Spanien största delen av året men är "hemma" som vanligt över sommaren. Flera år sedan man träffat henne så det var roligt! Tänk att "lilla jag" hade blivit så stor och hade min egen familj nu. :-)

På tal om släkt kanske det vore dax att försöka plinga brorsan. Hörs så lite sedan han åkte.